Artiklar
HÄR LEVDE JAG SOM HEMLÖS
(en artikel om initiativtagaren till Sekt Eller Botemedel)
Så lämnade "Top Dog"-Adde livet
som knarkare, nazist och kriminell.
Tunnelbanetågen dundrar förbi. Anders Fredblad, även kallad Adde, pekar ut ett prång där han brukade husera som hemlös. Du ser där nere vid spåret, där det ligger en massa kanyler? Där sov jag. Det var bara en halvmeter från tunnelbanan, men jag vaknade inte ändå. Han visar oss runt på det karga betongfundamentet vid Slussen i Stockholm. Överallt stinker det av urin. Nu har de städat upp, det var fullt av skit här förut.
Adde hörde till den skara av människor som vi ser ligga som vrak på perrongen, avsvimmade av alkoholförgiftning och drogmissbruk, indränkta i smuts. Han var en av dessa personer som vi undviker att se i ögonen och snabbt snubblar över.
"En trasig själ"
Jag frågar honom hur det gick till. Hur hamnade han där, i helvetet? Adde har ett kort svar. - Jag var en trasig själ. Så enkelt var det. Under sin skoltid åkte han ambulans 13 gånger. Käkbenet slogs av, näsbenet knäcktes och han slogs medvetslös. Han tog på sig rollen som slagträ i tron om att det var så livet skulle levas. Men så en dag hände något avgörande. Han slog tillbaka. Det var den vanliga ligan som rumsterade på skolan som skulle bråka. Jag tog en stol och bankade på dem så att folk flög som käglor. Blodet stänkte på väggarna. Det var då jag upptäckte lösningen på mina problem: våld. Det var första gången som folk lät mig vara, förklarar Adde.
Tog hand om djur
Någon vecka efteråt lyssnade han för första gången på vit maktmusik. Hatet i musiken gestaltade allt jag kände inombords. Sedan eskalerade problemen. Adde placerades på en internatskola för blivande djurvårdare, en i grunden god idé då han alltid älskat djur. Jag hade ett litet hus där på internatet där jag tog emot djur från Skansen. Jag födde upp dem för hand - sjutton råttor, en bofink, en skata och tre ekorrar. De blev präglade på mig och följde mig överallt, ekorrarna sprang på marken och fåglarna flög från träd till träd.
Fast idyllen höll inte i sig länge. En gång stal jag en värmelampa från griskultingarna och hängde upp den i min garderob. Sedan la jag jord på golvet och odlade cannabis-växter. När jag blev påkommen blev jag relegerad för gott.
T-sprit och filmjölk
Efter avstängningen var det som om marken drogs undan under Addes fötter. Han söp, härjade, började injicera heroin och bodde hemma hos polare. I tider då pengarna var helt slut blandade han t-sprit med filmjölk för att bli berusad. De enda gångerna jag besökte mina föräldrar var när jag saknade pengar.
Han började driva omkring i tunnelbaneschakten, bland urin och avföring. Jag kände ett sådant självförakt att jag inte tillät mig att bo bättre än i andra människors skit, säger han. Tånaglarna var så långa att han gick på dem. Han vägde 48 kilo, ögonen stod ut och kroppen var utmärglad, klädpaltorna var stela av smuts och blod. Vid ett tillfälle övervägde han att hoppa ut framför ett tunnelbanetåg. Han stod och vacklade när han hörde en kvinna ropa. Hon skrek: Hoppa då, ditt jävla skinhead! Hoppa bara! Då bestämde jag mig för att stå kvar, säger han.
Så en kväll inträffade något exceptionellt. Adde hade stämt träff med en langare i en trappuppgång. När han kom dit stod sex män med rånarluvor och väntade på honom. Jag hade ingen aning om vad det handlade om. Jag visste bara att jag måste fly, säger han. Männen gick lös på Adde med sparkar och slag mot ansiktet. Jag visste att de skulle sparka ihjäl mig. På något sätt lyckades jag fly därifrån, säger han. Adde sprang för livet. Plötsligt kände han en brännande känsla i örat. Sedan ett svedande stick i vaden. Han insåg att han hade blivit skjuten. - Då, när jag sprang med kulorna vinande runt huvudet, såg jag allt som hänt mig som en film som spelades upp i huvudet. Tidigare hade jag levt i en lögn, en illusion. Nu såg jag precis vad som hade hänt och varför.
Gick på AA-möte
Sanningen fick honom att bestämma sig. Han ville leva - men på ett helt nytt sätt. Adde la in sig på avgiftning och efter det gick han till ett AA-möte. Efter det följde en lång rehabilitering på Victorygruppen. Det var där som jag lärde känna en invandrare från Rinkeby. Vi satt och spelade schack på kvällarna. Hans vänlighet tog död på resten av mitt invandrarhat. När behandlingen var avslutad kände Adde att han ville fortsätta på den väg han börjat, att bli "mer människa".
Tog emot hopplösa fall
Han flyttade till Söderhamn och sjösatte ett eget koncept för drogbehandling. Han tog emot kommunens mest hopplösa fall i sitt eget hem och lät dem bo där under lång tid. - Det finns bara ett sätt att bota en missbrukare eller nazist och det är med kärlek. Ryktet om Addes metod spred sig snabbt. Snart blev han en av Sveriges yngsta Minnesota-terapeuter.
Chihuahuan Arne och Sofia Wistam
Känslorna som Adde hyser för Arne går inte att ta miste på. Den lilla hunden har 48 olika små dräkter med matchande koppel. Det udda paret är under våren med i TV3:s serie "Top dog". - Kärleken mellan hund och människa är helt ren. Arne är mitt hjärta,säger Adde.
Adde ber mig också att få med en varning till blivande hund-ägare om att aldrig köpa dyra chihuahua-valpar, eftersom det bidrar till illegal handel. Så ber han mig skriva något annat. Det är varför han vill ge den här intervjun. - Jag kommer från misär och elände, men det har gått riktigt bra för mig. Ger det hopp till en enda människa där ute så är det mitt ansvar att berätta om mig själv.
Sara Milstead: 2006
