Sekt Eller Botemedel

Dålig statistik

Tolvstegsrörelsen har skaffat sig ett stort inflytande i Sverige. Kriminalvården, socialtjänsten, arbetsgivare m.fl. skickar missbrukare till tolvstegsbehandlingar. Ungefär hälften av de som kommer till AA-rörelsen för första gången blir kvar mindre än 3 månader. 95% av de som testar Tolvstegsprogrammet återgår till missbruk inom ett år. Hur många ytterligare som faller bort efter detta år kan man bara föreställa sig. -se Videotips "Nykterhetsstatistiken i AA"

Många patienter med drogrelaterade problem väljer att gå till psykvården, men oftast tar inte psykiatrin hand om den hjälpsökande på plats. Istället slussas patienten vidare till AA eller så går patienten via socialtjänsten och ansöker om en AA-relaterad behandling, d.v.s. Minnesotabehandling. För att sammanfatta huvudproblemet tänkte jag göra en jämförelse:

Tänk dig en läkare som säger till den hjälpsökande:
"Ta den här tabletten, det är 5% chans att den hjälper. Det är tyvärr den enda medicin vi har att erbjuda."

Tolvstegsprogrammet har inte utvecklats sedan 1930-talet och man är mycket strikt med att inte göra några förändringar eller släppa in några nya perspektiv. Detta gäller även Minnesotabehandlingar eftersom samtliga i personalen är tolvstegs/AA-medlemmar. Nymodigheter anses vara en styggelse i tolvstegssammanhang.

Inga alternativ i svensk vård

Föreställ dig att någon du verkligen tycker om får mycket svåra lung- eller andningsbesvär, t.ex. astma. Du står helt handfallen och vet inte vad du ska göra. Du tar med din närmaste till sjukhuset och får höra av läkaren att man på 1930-talet utvecklade en medicin som fungerar på 5% av alla som har liknande symptom. Detta blir naturligtvis ett mycket sorgligt besked, men läkaren försöker muntra upp dig lite genom att säga: "Det fungerar kanske bättre om du 'tror' att det fungerar, har du funderat något på Gud?"

Med lite närmare efterforskning upptäcker du att: inom vården har man använt samma medicin i över 70 år och utvecklingen stannade upp samtidigt som medicinen framställdes.

Nu tänker du kanske: "Jag borde gå till en annan läkare", vilket du gör, men vilken mottagning du än kommer till så är det samma medicin och samma uppmuntrande ord. Detta är tyvärr svensk missbruksvård i ett nötskal och jag anser detta vara fullständigt vansinne.

Tolvstegsrörelsen/Minnesotamodellen dominerar idag missbruksvården, därför stagnerar vårdutvecklingen och antalet rehabiliterade.

Missbruk av vårdbudgeten

Missbruk skadar familjer bortom våra egna föreställningar, urholkar och präglar människor runt omkring oss. Barn blir präglade och kanaliserar ut sin frustration på andra barn, eller så blir dom inåtvända och tar ut frustrationen på sig själva. Missbruk och dess konsekvenser sprider sig som ett aggressivt virus. Alla blir vi berörda oavsett om vi känner en missbrukare eller inte, detta eftersom präglingar och dess konsekvenser delas av alla människor omkring oss.

En traditionell missbrukare som genomgår en tolvstegsbehandling kostar mycket för samhället. Stora belopp kan tjänas in genom att vårdbudgeten omfördelas till fördel för andra alternativ med bättre resultat. På så sätt får den hjälpsökande en större chans att bli rehabiliterad och undgår samtidigt att indoktrineras av Tolvstegsrörelsens tankereformprogram.

En missbrukare genomgår sällan bara en behandling utan det brukar bli många försök och varje nytt försök innebär en omstart på den kostsamma behandlingen. Jag träffade en missbrukare som berättade att han genomgått 54 behandlingar, samtliga behandlingar var tolvstegsinriktade. Minnesotapatienter brukar därför inom behandlingsbranschen lite skämtsamt komma att kallas "returburkar".

AA:s anknytning till behandlingshemmen

Inom AA-rörelsen är man noga med att påvisa stora skillnader mellan AA och behandlingshemmen.
Skillnaderna är mycket små.

En skillnad mellan AA och Minnesotan är att behandlingshemmens personal är avlönade AA-medlemmar, medan en del av vinsten inom AA-rörelsen går till AA:s huvudkontor i New York.

En annan liten skillnad mellan rörelserna är att behandlingshemmen indoktrinerar sina patienter mer aggressivt och intensivt med AA:s principer, värderingar och tankesätt.

Behandlingshemmen kräver att man som patient ska besöka AA-möten regelbundet, gör man inte detta så riskerar man att bli utskriven. Utan Minnesotametoden skulle AA-rörelsen till slut krympa ihop och försvinna, detta eftersom rörelsen är starkt beroende av tillströmningen av nya medlemmar. I Sverige började Minnesotabehandlingarna växa upp som svampar ur jorden på 80-talet. Personalen är själva AA-medlemmar och de förmedlar budskapet om de tolv stegen, precis som i AA-rörelsen. Tolvstegsvården avlönar sig riktigt bra för AA-medlemmar innom behandlingsbranshen. En primärvård är mycket dyr och det finns stora pengar att tjäna. Samtidigt lutar mycket av AA-rörelsens ekonomi på försäljning av litteratur och annat material till Minnesotamodellen.

Oftast är personalen inte utbildade terapeuter, utan det brukar räcka med att den anställde har en oavbruten nykterhet och är väl förtrogen med Tolvstegsprogrammet.

Minnesotan och AA-rörelsen har en direkt anknytning till varandra. AA väljer att blygsamt kalla detta för ett "samarbete", men detta är långt ifrån sanningen om man ser lite längre än näsan pekar.

Så här skriver AA själva om saken på deras hemsida:

"AA består bara av AA-grupper. AA har ingen anknytning till något behandlingshem, alkoholklinik eller myndighet. AA bygger helt på frivillighet och som nykomling behöver man inte lova något, skriva några kontrakt eller liknande.

Däremot samarbetar AA i många fall med såväl behandlingshem, alkoholkliniker, läkare och myndigheter."

Missbruksvården är i akut behov av utveckling. Vem skulle exempelvis välja en tandläkare vars metoder inte förändrats sen 30-talet? -se Videotips "Vetenskapen och AA"

Kritiska reflektioner om de tolv stegen: Läs mer

Tolvstegsrörelsens psykologi: Läs mer