Sekt Eller Botemedel

Detta är en analys som beskriver sekternas psykologi och är baserad på Antoon Geels och Owe Wikströms bok "Den religiösa människan", en lärobok i religionspsykologi. Texten är omarbetad av Anders Fredblad för att belysa Tolvstegsrörelsens psykologi.

Sekterna skiljer sig åt sinsemellan men gemensamma drag finns. Observera att styrkan i företeelser som t.ex. kontroll och avståndstagande varierar mellan sekterna.

Den första kontakten med Anonyma Alkoholister

Vid dessa sammankomster bemöts nykomlingen icke sällan utav en överraskande stor vänlighet och intresse från de närvarande. Denna förtäckt planerade spontanitet ger besökaren en känsla av betydelse, att vara efterlängtad, omtyckt, intressant osv. och blir därför, helt naturligt, själv positivt inställd till denna nya gemenskap. Det är under hela inlemmandeprocessen en medveten taktik från sektens sida att dränka nya medlemmar i kärlek för att få dem att trivas och vilja bli en del av sekten. Med denna kärlek, med medkänsla och komplimanger skapar man starka band och en känsla av tillit, säkerhet, omtanke, medkänsla m.m. samt en känslomässig spänning hos den nye.

Konvent -Anonyma Alkoholister

Detta belyser mycket klart ett faktum som är markant för all sorts sekterism. Det är att de känslomässiga upplevelserna spelar en långt mer centralare roll än det intellektuella, teologiska innehållet i sektens lära (skriven eller oskriven). På samma sätt startar omvändelseprocessen först på en affektiv nivå snarare än på den kognitiva. Först då en medlem är fast förankrad i rörelsen vågar man avslöja sektens teologiska grundvalar, vilket först kan ske blott i beröring utav ganska allmänna etiska principer som ansvar, broderskap, tilltro, kärlek etc.

Inkapslandet och överlåtelsen till AA-gruppen

En viktig del i presentationen utav läran är att denna utbildning sker i en miljö, i en takt och på ett sätt som är under total kontroll från sektens sida. Där kan frågor och tvivel från de nya bemötas samlat och övertygande utav ett fast, samspelt, enhälligt kollektiv utav trogna, erfarna AA medlemmar. För detta krävs att de nya medlemmarna spenderar så mycket tid som möjligt tillsammans med dessa. Detta fungerar även som ett led i att distansera sig från omvärlden eller se andra som icke förstående. Allt detta gör att de nya medlemmarna lättare och utan tvivel och invändningar godtar den lära sekten förmedlar. Man vill vara till lags, man vill smälta in; allt för att inte sätta den nyvunna vänskapen och kärleken på spel genom att opponera sig och framstå som en tvivlare. Den ständiga gemenskapen får medlemmarnas intresse att fokuseras kring det kollektiva, med gruppens homogenitet och sammanhållning som något oerhört viktigt. Detta medan individualitet, självständighet, klarsynthet o.d. mer eller mindre öppet fördöms och motarbetas.

Istället uppmanas man att sluta ifrågasätta, släppa den intellektuella attityden, lyssna till Guds röst inom sig, bli ett barn och blott lyda denna röst, etc. I situationer som denna blir talet om grupptryck långt ifrån en tom och sliten kliché. Grupptrycket är istället en kraftfull förtrycksmekanism i händerna på personer intensiva av sin strävan mot andlighet eller sinnesro, och sällan medvetna om den skada de åstadkommer.

Vi måste komma ihåg att människorna bakom sekter inte av ren ondska går in för att skada de som söker sig till dem. De vill istället hjälpa nykomlingen efter den kallelse de tror sig ha fått. Allt som krävs för att upprätthålla och utöka sekten blir därför automatiskt moraliskt riktigt. Ändamålet helgar medlen, med andra ord.

Tvivlare i AA-gruppen

Att försöka lämna en sekt är en mycket svår uppgift. De flesta lyckas inte ens komma så långt så att de ens för sig själva erkänner riktigheten i sitt tvivel. Det krävs oerhörd personlig styrka att ta tillbaka bestämmandet över sig själv och våga fatta egna radikala beslut som strider så fullständigt från det man fått höra från de man sett upp till och älskat. Hela tiden har man lärt sig att tvivel och svek var sjukdomens sätt att söndra, och att de som kämpade emot var förtappade och fast i psykisk ohälsa eller döda p.g.a. återfall. Varje tanke av tvivel, varje övervägande av att lämna gemenskapen var en tanke som sjukdomen lyckats nästla in i en människa svag i tron på programmet och därför ömtålig och utsatt.

Det krävs som sagt mycket mod och självkontroll för att en människa i den här situationen skall våga tro på sig själv. Har man ändå lyckats bryta sig loss så infinner sig icke sällan ännu en svårighet. Att återvända till världen utanför sekten kan bli en chock för den berörde. De grundläggande behov man fått tillfredsställda i den gemenskap sekten erbjöd, står plötsligt ouppfyllda. Man känner sig ensam och det känns jobbigt, dels att återknyta kontakten med de man en gång förkastat, dels med andra ute i samhället, ett samhälle man ofta distanserat sig från. Vidare blir det svårt för en människa som hela tiden följt programmets principer och haft andra medlemmar att vända sig till i svåra situationer att plötsligt själv och ofta ensam tvingas ta itu med sina problem och fatta egna svåra beslut.

Icke sällan längtar man tillbaka till den trygghet och det okomplicerade livet i sekten, när förtvivlan och ensamheten blir för svår.

Ideologisk totalism

I mångt och mycket är det en form av psykologisk regression när en individ uppgiver sitt "själv" och överlåter sig till en kollektiv grupp med Tolvstegsprogrammet som ledare. Det är fullt naturligt och på intet sätt sjukligt för en person att i förtvivlans och förvirringens kris och kaos ropa efter en stark och trygg hand som rätar ut frågetecken, ställer allt i sin ordning, skyddar och ger trygghet. För en orolig och förvirrad människa framstår gruppen lätt som något som kan stilla dennes existentiella ångest och svara för de behov som längtar efter att tillfredställas. Naturligtvis spelar här behovet av en mening med livet mycket stor roll, och ju kraftigare denna förklaringsmodell, denna teologi, betonas som den enda sanna, den enda rätta, desto svårare är den att motstå för den som söker det otvivelaktiga.

Teologi och vetenskap

Denna dogm, denna lära, och omvändelse, ses icke blott som religiöst sann, helig. Den är också förnuftsmässigt oantastlig. Därigenom blir alla invändningar inte enbart religiöst heretiska utan också rent vetenskapligt och logiskt felaktiga. Tron på dogma är så starkt rotad hos individen att blotta tanken på att ifrågasätta denna väcker skuldkänslor hos individen och skapar en rädsla inför förnuftet vilket resulterar i ett avståndstagande från denna del av personligheten samt kritiskt granskande och eftertänksamhet. En viktig del av de läromönster man brukar kalla totalistiska ideologier är den undantagslösa dualism de lägger på tillvaron. Världen delas upp i en frisk kategori samt en sjuk sida, mellan dessa två ytterligheter existerar inget annat. I denna antingen... eller -tillvaro representerar dogmen, med sekten och dess verk, det rena goda och man skapar en "vi kontra dom känsla" mot omvärlden. Allt som är skadligt för sekten, allt tvivel och ifrågasättande av läran och verksamheten fördöms. Den som tvivlar eller kommer med invändningar kan få höra att det är sjukdomen som nästlat sig in i dennes tankar och är ute efter att söndra nykterheten. Det är lätt att förstå den känsla av skuld och rädsla detta måste framkalla hos en människa, och hur effektivt det i fortsättningen måste skrämma till tystnad och lydnad.

Strävan efter sinnesro

Till allt detta hör en strävan efter "absolut renhet" och allt som måste göras för att uppnå denna renhet eller andliga sinnesro blir automatiskt moraliskt riktigt; ändamålet helgar medlen. Denna renhetssträvan gäller så väl för sekten som kollektiv som för varje medlem individuellt. Det förväntas av alla att ständigt sträva efter att bli så andliga som möjligt. Denna strävan, dömd, ja tvingad, att misslyckas föder naturligt nog en oerhörd skam och förtvivlan över den egna otillräckligheten vilket än mer knyter den enskilde till programmets värderingssystem och dess vägledning. Därigenom stärks Tolvstegsprogrammets auktoritet, den blir ensam det som dömer eller förlåter; mäktiga vapen för kontroll och manipulation.

Då medlemmen inte längre finner någon som helst möjlighet att undkomma programmet undkommer han/hon sina kval och sin ångest genom att fullständigt underordna sig samt frångå den egna personligheten för att istället identifiera sig med gruppen.

Så fortsätter dessa "robotiserade" individer, liksom andra medlemmar tidigare gjort, att i sin tur själva övertyga och indoktrinera de andra i gruppen.

Miljökontroll

Icke sällan skaffar sig programmet och gruppen kontroll över medlemmen genom att ständigt begränsa individens handlings-, men framförallt, tankefrihet avsevärt. All mänsklig kommunikation kontrolleras, icke blott kommunikationen mellan människor utan även den enskildes inre kommunikation. Genom att ständigt uppehålla medlemmarna med kollektiva dogmer som kräver dess totala engagemang, genom styrda samtal, diskussioner och textstudier, lyckas gruppen att i stort kontrollera även tankeverksamhet och eftertanke bland medlemmarna. Kritiska reflektioner finner ingen plats i denna fullständigt kontrollerade miljö.

Till denna miljökontroll finns en kontroll av gruppen genom en manipulerad mystik. Man försöker på olika sätt framkalla särskilda känslor och upplevelser hos individen, t.ex. "Gud har ett finger med i spelet", för den manipulerade framstår det hela som en mystisk atmosfär eller kraft särskild för medlemmen. Denna "air" av mystik uppfattas av den enskilde som en känslomässig kontakt med det gudomliga, en kosmisk beröring, som förstärker dennes tro på sig själv och gruppen som direkt utvalda för ett högre mål.

Dessa upplevelser tar lätt överhanden jämfört med det redan så osäkra förnuftsmässiga tvivlet.

Det begränsade språket

Den speciella miljön som är i gruppen, ja hela detta nya liv, kräver ett nytt språk för att kunna tolka upplevelser och känslor som genom omvändelsen givits ny innebörd. Men istället för att utveckla ett sådant språk används oftast blott trubbiga fraser och luddiga klichéer. Detta bristfälliga språk inverkar inte bara på individens förmåga att uttrycka sig bland andra men också på dess inre kommunikation, han/hon fråntas till stora delar möjligheten att för sig själv tolka och förstå världen på ett adekvat och tillfredsställande sätt.

Individen blir språkligt depraverad vilket leder till förtvivlan och intellektuell otillfredsställelse. För att glömma, dölja, denna förtvivlan tvingas man lägga mer och mer kraft i de fraser och slagord man är hänvisad till för att uttrycka sina känslor.

Det skapas genom denna likriktning av kommunikation, språk och tanke en intellektuell homogenitet i gruppen. Alla använder samma språk, alla har samma sätt att tolka sina upplevelser och alla mottager på ett likartat, överensstämmande, sätt "lärans system". Sektens sätt att tolka blir utan stora variationer godtagen av samtliga medlemmar.

Denna läromässiga överensstämmelse är nödvändig för sekten men lika nödvändigt är det att lärans framställning överensstämmer med verkligheten. Genom sektens centrala dogma tolkas och belyses såväl känslor och upplevelser på ett gemensamt sätt. Verkligheten döms utifrån dogmat, med dogmat i handen ställer sig sekten till doms över kritik, friar och fördömer, vilket ger en känsla av gemenskap och mervärde åt gruppen.

Bekännelsen

Bekännelsen, som dels har uppgiften att upprätthålla den etiska normen inom gruppen, dels ger individen en upplevelse av rening (lindrar dennes ständiga skuldkänslor), får dessutom formen utav en rituell handling i Tolvstegsprogrammets femte steg. Genom att osjälviskt utlämna sitt allra innersta visar man sin tilltro till och enhet till sponsorn. Allt, till och med det mest personliga, det som upplevs allra mest skamligt och ångestframkallande hos individen, anförtros den nya sponsorn och medlemmarna binds allt starkare till gruppen.

Men genom handlingens karaktär finns stor risk för att "deltagarna" sjunker in i ett rollspel där de för bekännelseaktens egen skull, inför de andra, börjar bekänna synder de kanske aldrig begått. Bakom detta ligger bland annat en undermedveten uppfattning om att ju mer man bekänner och fördömer sig själv inför de andra, desto större ärlighet uppfattar gruppen att man besitter.

Till sist

Vi har här studerat ett komplext nätverk av manipulation, dominans och kontroll, igångsatt för att upprätthålla sektens existens och öka dess inflytande. Sektens föreställning om sin egen exklusivitet t.ex. såsom "nyktra av en gudomlig försyn", är drivkraften bakom det destruktiva, förtryck som äger rum inom dessa grupper. Det är blott i undantagsfall frågan om medveten ondska; Gruppen är i teorin lika mycket offer för sin kallelse som sektens enskilda medlemmar. Styrkan i detta mentala manipulationsmaskineri ligger i dess program av indoktrinering på alla plan och från alla håll; medlemmarna förtrycker icke blott varandra, de förtrycker också sig själva. En annan viktig del i dess motståndskraft ligger i att man inom gruppen trots allt förblir relativt omedveten om den manipulation som äger rum, bland annat just därför att Tolvstegsprogrammet skapar de värderingar som framstår som nödvändiga och ofrånkomliga.