-av Anonym
Min resa ut ur AA
Om Anonmya Alkoholister hade varit t.ex. en hobbyförening så hade det inte varit särskilt svårt att lämna den, förutom saknaden av vännerna i den.
Men i AA finns ett grupptänkande som är likt andra sekters. Jag kände då och då att nånting inte stod rätt till, men jag vågade aldrig lyfta på locket för såna tankar. När jag väl gjorde det, så var det oerhört smärtsamt och jag trodde jag skulle bli galen.
På AA får man lära sig att man har en sjukdom som gör att man aldrig kan lita på sig själv och sina tankar. Enligt detta sjukdomsbegrepp är man i grunden oärlig och lever i ständig förnekelse. Enda möjligheten att bryta förnekelsen är att ständigt gå på AA-möten. Slutar man gå så blir man antingen psykiskt sjuk (det anses vara en del av den känslomässiga biten av sjukdomen) eller så börjar man snart att dricka igen. Man har en så kallad "beroendepersonlighet", ett begrepp som kommer från Minnesota-industrin, men som bygger på de ursprungliga idéerna om alkoholism från Stora Boken som skrevs på 30-talet.
Jag var livrädd när jag började skriva ner mina kritiska tankar.
