Sekt Eller Botemedel

Att vara anhörig, vän eller arbetskamrat till någon med ett drogberoende är tungt. Den vanligaste formen av drogberoende är troligvis alkoholism. De flesta känner någon eller har någon i familjen som lider av ett alkoholmissbruk. Vi som finns runt omkring en beroende lider ofta av att se någon vi bryr oss om eller är beronde av att sakta förstöra sig själv och sin livssituation. Eftersom den beroende ofta förnekar att det finns ett problem så blir livssituationen ofta mycket besvärlig för alla inblandade. Att ha en förälder som missbrukar är ett stort problem eftersom man som barn inte har den vuxnes möjlighet att lämna den missbrukande.

Ofta känner man skam och skuld inför sin vän - anhörige - förälder. Om personen dessutom försöker sopa problemen under mattan så blir livet extra jobbigt eftersom man då inte får uttrycka vad man känner inför det som sker. Dock är det inte så att alla med ett drogproblem förnekar det. Vissa gör det andra inte. Förnekelse är alltså inte ett obligatoriskt symptom på ett missbruk. Troligen vanligt men alla gör det inte.

Tyvärr finns det inte så många alternativ idag för den som lever nära en beroende där man kan få hjälp och stöd. Det finns organisationer som är en del av Tolvstegsrörelsen, som t.ex: Al-Anon, ACOA, CODA, Alateen. Dessa vänder sig till anhöriga, barn och vänner till alkoholister men tyvärr finns det ett religiöst syfte med i Tolvstegsrörelsen. Enligt min åsikt så använder man den anhöriges belägenhet för att hålla ett gammalt religiöst värdesystem vid liv.

Större delen av litteraturen som vänder sig till anhöriga har tyvärr sin rot i denna rörelse. Detta medför att ord och deras definitioner har kommit att färgas av det religiösa mål som man har inom rörelsen. Låt dig inte luras av att man påstår att man inte är religiösa, man säger istället att man är andliga. Men om man studerar texterna så är målet att man ska överlämna sitt liv och sin vilja i Guds händer.

När man som anhörig mår så dåligt av den beroendes drickande och de problem som hör samman med detta, att man söker hjälp, då är det inte troligt att man orkar sätta sig ner och analysera den grupp som säger sig vilja hjälpa. Här vill jag betona att dom enskilda medlemmarna verkligen vill hjälpa men det program som dom tror ska hjälpa är behäftat med en hel del allvarliga brister.

Programmet har sin rot i Oxfordgrupperna från 1930 talet, som var en väckelserörelse som fanns i många länder. Idag hade man stämplat den som en sekt.

Inom denna rörelse har man definierat ett begrepp som har har fått en allmän spridning.

Medberoende

Från början var detta ett samlingsnamn på de beteenden och symptom som make/makar uppvisade som en följd av att en längre tid ha levt nära en alkoholist.

Idag har dock detta begrepp kommit att få en långt vidare definition än den ursprungliga. Inom Tolvstegsrörelsen har den kommit att ses som en "Sjukdom" som den anhörige drabbas av. Alkoholisten är "Sjuk" i alkoholism - den anhörige eller vännen är "Sjuk" i Medberoende. Bägge "Sjukdomarna" definieras som obotliga och dödliga, men förloppet kan hejdas genom regelbundet deltagande i tolvstegsgrupp. För alkoholisten betyder detta AA och för den anhörige Al-Anon, Alateen, ACOA eller CODA (anonyma medberoende).

Jag anser att "Sjukdomen Medberoende" är en konstruktion av Tolvstegsrörelsen för att få människor att stanna i grupperna. Den definiton som idag existerar av denna "sjukdom" innebär i princip att alla människor lider av den och därmed borde gå i tolvstegsgrupp.

Empati är inte ett symptom på medberoende

Tyvärr har man kommit att sammanblanda det överdrivna omhädertagande- och kontrollbehov som är ett symptom hos vissa anhöriga med den fina mänskliga egenskap som vi kallar empati. Kanske är det helt enkelt så att den som har levt nära en alkoholist (eller annan liknande situation) vet hur det känns och därför kan känna igen sig i andras smärta. Att ha denna förmåga är inte en sjukdom. Det är en naturlig mänsklig reaktion som antagligen fler hade behövt sig en dos av.

Medberoende har idag kommit att definieras så att ett symptom är att "man vill ta hand om" människor. Här gäller det att skilja på orsaken till varför man vill ta hand om.

• Ta hand om för att kunna kontrollera en person för att jag själv ska få må bra.
• Ta hand om för att jag känner med den personen och förstår hur vederbörande känner.

Om du är en empatisk person så är det en gåva inte en sjukdom.

En alternativ definition

Medberoende är ett samlingsnamn för försvarsbeteenden som man tar till för att klara att leva tillsammans med en människa som är beroende av en drog eller liknande. (T.ex spelmissbruk, sexmissbruk). Hur dessa beteenden ser ut och vilka dom är varierar från individ till individ.

Exempel på dessa beteenden är:

• Man förtränger problemet.
• Man försöker att ta kontroll över den beroende.
• Man skyddar den beroende från konsekvenserna av missbruket.

Detta är bara ett par exempel och kanske dom allra mest vanliga. Det som är viktigt är att var och en får en förståelse för hur man har blivit påverkad av sin situation och vad man kan göra åt den.

Hur man reagerar beror ju också på vilket förhållande man har till den som missbrukar. Ett barn har till exempel väldigt små (i princip inga) egna möjligheter att påverka vare sig sin egen situation eller den missbrukandes.

Vad kan man göra

Inom Tolvstegsrörelsen påstår man att man inte kan göra någonting och att man inte ska göra någonting. De anhöriga sägs ofta vara "möjliggörare". Med detta menas att tack vare att man skyddar den missbrukande från att ta konsekvenserna av sitt missbruk, gör man det möjligt för denna att förtsätta. Det ligger en viss sanning i detta påstående men tyvärr så skuldbelägger det också den anhörige. Det är viktigt att förstå att man gör det man gör utfrån sin kunskap och den man är, vid den tidpunkt när man gör det. Det är oerhört smärtsamt att utsätta sin anhörige eller vän för sin egen verklighet. Alltså kom ihåg att om du har skyddat din anhörige, så är det antagligen av kärlek till denne och detta är inget som du ska känna skuld inför. Däremot så kanske det kan påskynda ett beslut om den missbrukande tvingas att inse sin egen situation. Men i vissa fall kan det vara direkt skadligt att dra in sin hjälp. Tyvärr finns det inga enkla generella sanningar som gäller för alla och envar. Vad som är rätt i ett fall kan vara fullständig katastrof i ett annat.

 En sak vill jag dock påstå, det är den som missbrukar som bär ansvaret för sitt missbruk. Vi som anhöriga och vänner (och speciellt barn) kan inte göras ansvariga för att t.ex alkoholisten dricker. Den som missbrukar försöker ofta lägga skulden på sin omgivning och därigenom få en ursäkt att dricka. Men ansvaret ligger på den som utför handlingen.

 Man säger att ingen kan få en alkoholist att sluta som inte själv vill. Antagligen ligger det mycket sanning i detta, men som allt annat är det nog ingen absolut sanning. Det som man kan göra för den missbrukande är att hjälpa vederbörande att komma fram till ett beslut. Frågan som man dock måste ställa sig är, om man är villig att satsa den tid och energi som krävs för att få personen ifråga att inse att drogen eller beteendet (om det rör sig om spelmissbruk) är skadlig för denne och omgivningen.

I det läget när den beroende har fattat ett beslut så är omgivningens stöd oerhört viktigt. Men att stödja betyder inte att man ställer upp villkorslöst. Kanske det villkorliga stödet kan vara det som gör att priset att missbruka blir för högt. Så länge missbrukaren anser att han/hon har mer att vinna på att inte bruka än att bruka så finns det goda chanser att lyckas.

Samma bedömning har vi som är anhöriga rätt att göra.

• Vad kostar oss samvaron med den beroende?
• Vilka möjligheter har vi?
• Vad medför det om vi följer olika alternativ?
• Om man står den missbrukande nära så kanske det i första läget kan vara bra att se om sitt eget hus först och sedan göra något. Det finns dock ingen generell mall som passar. Vad man ska göra är beroende på den egna unika situationen.

Ett råd är att söka hjälp. Ofta har man burit sin börda i ensamhet under en längre tid. Man har slitits mellan hopp och förtvivlan. Otaliga löften har brutits. Kanske skäms man inför sin situation. Speciellt svårt är det kankse för män med hustrur som dricker. Som man borde man klara av sitt liv. Men du är inte ensam i din situation och det finns hjälp att få. Ta kontakt med en kurator eller en kvinnojour eller mansjour. Det finns olika självhjälpsgrupper men jag är tveksam till Tolvstegsrörelsen.

När man har levt en längre tid tillsammans med en beroende så finns det en risk att man låser sig vid den lösning som innebär att den missbrukande slutar. Man satsar all sin energi och kraft på detta. Vad som då händer är att man missar alternativa lösningar. Dessa lösningar innebär inte att den missbrukandes liv blir bättre men det innebär att du tar hand om dig själv och dina behov. I de fall som det finns barn med i bilden är det vi vuxna som har ansvaret att se till deras bästa. Barnen tar ofta på sig skulden och ansvaret för det som händer. Detta ansvar kan vi vuxna lyfta av dom, genom att bekräfta att det som händer verkligen händer och att det inte på något sätt är deras ansvar.

Att sätta gränser

Många gånger så innebär ett liv tillsammans med en beroende att man under en lång tid sakta flyttar sina gränser. Ofta kanske detta sker så gradvis att man inte märker att det händer förrän det har gått väldigt långt.

Att återigen börja sätta sina egna gränser och åter börja lyssna till sina egna värderingar är smärtsamt. Oavsett vad den som har ett drogproblem väljer att göra så har du alltid valet att gå din egen väg. Dock är jag väldigt medveten om att det är lättare att säga detta än att leva efter det. Men trots detta så är det så att om du är villig att se andra möjligheter, så finns de, även om de medför vissa konsekvenser. Jag vill ta upp och diskutera ett specialfall av gränssättning.

Ibland blir man som anhörig anklagad för att vara kontrollerande när man i själva verket bara sätter en gräns. Det är en sak att försöka kontrollera en människas beteende för att man själv ska må bra. En helt annan är att låta någon ta konsekvenserna av sitt handlande. Du kan inte hindra den missbrukande (i alla fall inte med någon större framgång) från att dricka, men du kan ställa villkor.

• Om du gör x så gör jag y

Detta är inte att kontrollera under förutsättning att du handlar utifrån dina egna värderingar och inte manipulerar. Detta är att sätta en gräns. Livet är fullt av handlingar och konsekvenser. Den missbrukande vill dock både ha kakan och äta den. Men oavsett vad vi gör i livet så medför det konsekvenser. I somliga fall positiva i andra negativa. På denna punkt sitter vi alla i samma båt.