Rational Recovery
Här presenterar vi löpande alternativa behandlingsmetoder och självhjälpsgrupper.
Se även deras hemsidor för mer information. Denna metod har inte importerats till Sverige.
Varför Self-Recovery?
Jack Trimpey, 2003Det är ett ganska okänt faktum att tillfrisknande på egen hand (self-recovery) är en vardaglig händelse. Människor med allvarliga missbruksproblem har i alla tider helt enkelt slutat använda alkohol och andra droger, för att sedan gå vidare i livet. Idag får miljontals människor med allvarliga missbruksproblem helt enkelt nog av konsekvenserna av sitt missbruk, tar ett beslut att avstå vad som än händer, och går vidare för att upptäcka nya och bättre tillfredsställelser.
Befriade från missbrukets underströmmar, känner sig dessa enskilda människor omedelbart bättre, och gör bättre ifrån sig i alla avseenden. Deras problem, även de som de trodde att de "medicinerade" med alkohol eller andra droger, tynar bort eller upphör, och beroendets ångest försvinner med tiden. Den frihet och värdighet som förlorats i missbruket är till slut återvunnen.
Dessa självständigt tillfrisknande individer utgör sammantaget många fler, än alla de som är medlemmar i samtliga förekommande självhjälpgrupper/-nätverk, men i samhället förbises dessa som om de inte existerade. Rational Recovery uppfattar de självständigt tillfrisknade som en nationell rikedom, för dessa vet uppenbarligen något som är viktigare än all vetenskaplig forskning som någonsin utförts i ämnet missbruk och tillfriskande. De självständigt tillfrisknade är de riktiga experterna på tillfrisknande från missbruk. Dessa är Rational Recovery:s inspiratörer och mentorer.
Den amerikanska missbrukstragedin
Det är tragiskt att den värdefulla visdomen hos de självständigt tillfrisknade har passerat obemärkt och ersatts med den kollektiva röst från de som fortfarande befinner sig i ett beroendetillstånd, människor som inte har tillfrisknat, som endast är i "tillfrisknande", engagerade i en egendomlig livsstil vilken erbjuder socialt stöd för provisorisk, en-dag-i-taget-nykterhet, och förkastar mer ambitiösa åtaganden. Dessa vet ingenting om sant tillfrisknande, har ingen kunskap om hur man avhåller sig från alkohol och droger, och de hindrar aktivt medlemmar från att kort och gott sluta och gå vidare. Jag talar förstås om Anonyma Alkoholister (AA) och de andra 12-stegsorganisationerna, vilka framställer sig som lösningen på de problem de i själva verket förhindrar att lösa.
Att beskriva AA på det här sättet bryter mot ett av vårt starkaste kulturella tabun, det om att "slå ner på AA". Med så mycket som står på spel när det gäller varje fall av missbruk, låt oss undvika känsloargument och ta en närmare titt på den organisation som har trängt sig in i vårt sociala system överallt där missbruk uppmärksammas. Och viktigast av allt, pröva varje trosföreställning, värdering, och tillämpning hos AA eller vilken annan organisation för tillfrisknande som helst, mot dina egna inhemska föreställningar och familjevärderingar, och du kommer mycket sannolikt att upptäcka att det är något ruttet i Akron (AA:s födelseort).
Missbrukssällskap
AA är bara det namn som för närvarande används på en underklass i samhället, som kännetecknas av ohämmat självsvåld, och speciellt berusning med alkohol och andra droger. Genom historien har människor samlats i det gemensamma syftet, att i backanalisk yra skapa relationer, vilka sträcker sig bortom tavernan och värdshuset till den övriga världen, där de mer betydelsefulla mänskliga bemödandena utvecklar sig. Dessa relationer, varhelst två eller fler substansmissbrukare träffas, är s k missbrukssällskap, förenade av medlemmarnas delade erfarenhet av starka missbruksmässiga njutningar. Sådana relationer är intima, även om individerna kan vara fullständiga främlingar för varandra i andra avseenden.
Drinkare och drogmissbrukare dras naturligt till varandra, de tenderar att umgås mer eller mindre uteslutande med varandra, och när de möts ger de uttryck för en ogrundad förtrolighet med varandra. Även om de precis lärt känna varandra, kan de betrakta varandra som om de var trogna vänner sedan länge. Missbrukssällskap syftar till att skapa skyddade relationer, ja rentav allianser, med syftet att skydda medlemmarna mot de naturliga konsekvenserna av deras självsvåld. Som den notoriske komikern/drinkaren, W.C. Fields, så träffande uttryckte det: "Lita aldrig på en man som inte dricker."
Det måste göras klart att AA är ett sällskap för missbruk, inte ett sällskap för tillfrisknande. Med andra ord, medlemskapet består helt och hållet av människor som inte har, och med bestämdhet inte vill sluta, kort och gott, att använda alkohol eller andra droger. Det är snarare så, att de behåller möjligheten till "återfall" bland sig, eller till dryckesperioder under skyddet av beroendesjukdomen. Följaktligen är trosföreställningarna och värderingarna inom AA, exemplifierade av baklängestänkandet i dess 12-stegsprogram, föreställningar och värderingar hos missbrukande människor, inte hos tillfrisknade människor. AA-grundaren, Bill Wilson, var helt och hållet bunden i sitt eget missbruk när han erfor saliggörande visioner och transkriberade det vördade 12-stegsprogrammet. Jag sa "transkriberade", eftersom programmet gavs till honom under en trans, i formen av automatisk skrift, som han trodde hade sitt ursprung i en hinsides värld.
Recoveryrörelsen har grupper i på de flesta orter (USA), och via sina nätverk av tusentals ideella organisationer, marknadsför den aggressivt sin agenda i våra sociala servivcesystem och till offentliga informationstjänster. Dess entusiastiska medlemmar gör felaktiga men märkligt appellerande uttalanden om naturen av missbruk och tillfrisknande.
Exempelvis, tusentals ideella organisationer propagerar för tron att beroende av alkohol och andra droger orsakas av en mystisk sjukdom, att det inte finns någon medicinsk behandling för denna sjukdom, att tillfrisknande bäst uppnås genom att målmedvetet hålla öppet för möjligheten av ett fortsatt missbruk av alkohol och andra droger, och för att kunna hålla sig nykter, måste socialisera primärt med andra substansmissbrukare, vanligtvis efter mörkrets inbrott. Andra ideella organisationer har lanserat s k "ingen stigma-kampanjer", och därmed skydda substansmissbrukare från vanära, diskriminering på arbetsplatsen, och andra privilegier vilka annars ges till människor som är sjuka eller handikappade på riktigt. Något är allvarligt fel här. Gruppmedlemmar säger ofta till skeptiska nykomlingar, "Om du kan sluta på egen hand, hade du inte problemet till att börja med." "Problemet" i fråga här är "alkoholism" eller beroendesjukdom, vilken påstås göra en maktlös över begäret att dricka eller använda, och inkapabel att sluta i utgångsläget. Med andra ord, genom att välja att fortsätta att dricka helt emot ditt eget omdöme, verkar det som du bevisar att du ät oförmögen att sluta, och därför har dispens från varje förväntning från dig själv, din familj, domstolen, eller Gud, på frågan om att sluta helt, ges till nykomlingen följande svar, "Om du kunde sluta, skulle du ha slutat, men slutade inte, vilket bevisar att du inte kan sluta." Det här är en mycket ful fälla, eftersom att inifrån beroendebubblan ter sig permanent abstinens som något mycket svårt och smärtsamt att försöka uppnå, medan en-dag-i-taget-nykterhet verkar vara egendomligt trösterikt.
Sveket från de professionella i vården
Den amerikanska beroendetragedin är inte så mycket det faktum att missbrukare leder missbrukare, utan det att det professionella samfundet helt och hållet köpt "beroenderösten" (the Addictive Voice - AV) från självhjälpsrörelsen. Följaktligen förväntar sig nu vårt socialförsäkringssystem att alla missbrukare att förbli i beroende, i ett provisoriskt abstinent tillstånd, känt som "att vara i tillfrisknande" Det är då inte förvånande att när missbrukare erbjuder vägledning till andra missbrukare, blir abstinensutfallet i det närmaste lika med noll. De som lämnar självhjälpsgrupper eller går igenom tillfrisknande genom självdisciplin klarar sig mycket bättre än de som fortsätter i självhjälpsgrupper eller beroendebehandlingsprogram, allt enligt källor i AA:s officiella publikation, The Grapevine. I maj 2001, rapporterade The Grapevine att över 60% av alla framgångsrika rehabiliteringar sker på egen hand, utan inblandning självhjälpsgrupper, professionell konsultation, eller beroendebehandlingsprogram. Vi menar att den verkliga procentsatsen är 100%, en uppfattning som stöds av AA:s egen treåriga medlemskapsundersökning, vilken visade att ungefär 2% av nykomlingarna förblir oavbrutet i abstinens efter fem års deltagande i programmet. När du hör, "Ingenting är bättre än AA", tro på det!
Det finns en del AA-kloner ("alternativ") vilka även de använder gruppformatet, men som använder humanistisk psykologi som substitut för AA:s religiositet, i ett försök att lyfta fram dolda, psykologiska orsaker till missbruk. Det finns ingen substantiell skillnad mellan AA/NA och de s k psyk-tillfrisknande-organisationerna, och båda typer är sammansvetsade med beroendebehandlingsindustrin.
Medicinskt eller psykologiskt, sjukdomsbegreppet saknar helt vetenskaplig sanktion, och imponerande forskning (Project MATCH) visar att psyk-tillfrisknande är precis lika ineffektiva som AA/NA. Samtliga behandlingsgivare och självhjälpsgrupp-organisationer hindrar aktivt information från oberoende tillfrisknande av skäl som uppenbart drivs av egenintresse.
Håll dig borta från självhjälpsgrupper.
Om det bara var så att självhjälpsgrupper och beroendebehandling inte hjälpte, vore detta i sig nog för att undvika dessa. Sanningen är emellertid den att självhjälpsgrupper och beroendebehandling är skadligt för praktiskt taget samtliga inblandade, inklusive familjerna. Skälet till det är, som följer, mycket enkelt.
Människor som frivilligt besöker sitt första självhjälpsgruppmöte är redan över tröskeln till fullständigt tillfrisknande! De behöver bara vägledning och uppmuntran från andra veteraner i kampen mot beroendebegäret.. Ingen befinner sig i "förnekande", de vet helt uppenbart att de har problem, och de ha helt uppenbart kraftsamlat för att vidta konstruktiva åtgärder. De har redan starka misstankar, alternativt förstår helt och fullt redan att, för att slippa smärtan från beroendet, måste de klara sig utan att använda och andra droger, antagligen i resten av sina liv.
När de kommer in på sitt första möte, söker de vägledning av människor som verkligen har tillfrisknat från beroende/missbruk. Nykomlingen i självhjälpsgruppen äger redan en kunskapsgrund, föreställningar och värderingar från sin ursprungliga familj och sin livserfarenhet. Han är inte ute och shoppar efter en ny religion, vill och behöver inte matas med ny visdom, och har ingen önskan eller något behov av barnvakt. Nykomlingen i självhjälpsgruppen vill däremot desperat ha initierad information från framgångsrikt tillfrisknade människor om hur man slutar med alkohol och andra droger. De är i desperat behov av uppmuntran som säger att de är helt och hållet kapabla till att lyckas, och av egen kraft ha 100% chans att lyckas med att nå målet: säker, permanent abstinens på en barmhärtigt kort tid.
Nykomlingen i självhjälpsgruppen antar att han passerar igenom en grupp vilken vill hjälpa honom fungera oberoende. Han är omedveten om att gruppen är utformad för att ta honom i besittning. I stället för att få vägledning eller uppmuntran till abstinens, har han konfronterats rakt på med kravet på att han ska kapitulera inför sina kroppsliga begär, ge upp idén om att abstinens är ett tillräckligt mål, och att han lägger sig platt inför nåden hos sin nyfunna högre makt. Han blir ombedd att göra sig beroende av gruppen som ett externt socialt tvång, och att acceptera gruppen som den primära källan till sanning, visdom, samt vägledning i alla sina personliga angelägenheter. Gruppens krav på underkastelse kallas ett "förslag", men för desperata människor betyder det här alltid det samma, d v s "Vi Nykomlingar blir tillbakaskrämda från tröskeln till tillfrisknande och fås att känna skam för vår "dumdristiga, sjuka" önskan att helt enkelt sluta använda, en gång för alla. Vi förpassas till ett passivt socialiserande med andra vilka delar uppenbarelser, handikappande föreställningar, bekännelser, och den fantastiska retoriken från gruppdoktrinerna. Parat med frustrationen inför de inverterade sanningarna kommer lättnaden att slippa bördan av återhållsamhet, som i den ofta upprepade eden, " När jag lärde mig att jag har en sjukdom var det som om en stor börda avlägsnades från mina axlar."
Familjerna blir alltid förvirrade av psyko-bio-sociala mysterier vilka omger vanedrinkande eller drogmissbruk. Vissa blir allvarligt förolämpade av den påträngande knäppheten i 12-stegs-tillfrisknande, speciellt när det står i motsats till familjens föreställningar avseende grundläggande livsfrågor. Emellertid, familjer kan finna tröst i idén att familjemedlemmen inte är det självupptagna arsel han/hon verkade vara, utan bara ett offer för en sjukdom värdig barmhärtig omsorg, vilket kräver nattligt stöd från andra missbrukare, vilka praktiserar en märklig, ny religion, i behov av en dyr behandling av experter vilka själva är "nyktra endast, en-dag-i-taget." Lite anar dom att självhjälpsgruppen introducerar sig själv till sina medlemmar som "din nya familj," att gruppen gör anspråk på den starkaste lojaliteten (viktigare än familjen) och att "tillfrisknandets" ritualer inkluderar överföringen av ansvar för missbruk till sina förfäder och närmast anhöriga, sin dysfunktionella familj. Familjer känner sig ofta så nedtyngda av att vara "möjliggörare" och "medberoende", att de tillåter sin avhållne beroende att för sig själv reservera privilegiet till återfall, när vissa, ofta odefinierade betingelser existerar, och de känner sig tom ansvariga när deras beroende familjemedlem har ett intensivt njutbart, kanske ångerfyllt, "återfall."
Missbruk formar våra perceptioner
Det som vårt sunda förnuft och goda omdöme säger oss, förvandlar självhjälpgruppen till en speciell sorts upp-och-ner-vänd sanning. T ex, för en beroende person är användningen av alkohol och andra droger inte moraliskt fel, men förgiftat beteende är däremot det -- efter faktumet självförgiftning, när omdömet ju redan är frånvarande.
I självhjälpgruppen är den fria viljan inte applicerbar på användandet av alkohol eller andra droger, men däremot är den det när det kommer till att vilja använda programmet. Önskan att ha kontroll är ett exempel på maktlöshet. Intelligens är ett handikapp, att bry sig om andra är medberoende. Vi missbrukar på grund av och trots våra möjliggörare. Våra tillgångar är våra svagheter. Vi är mer offer än förövare. Vi skapar Gud, inte vice versa. Vi behöver stöd för att kunna göra det rätta. Vi ska gå samman med andra drogmissbrukare, med vissheten om att vi inte är normala människor.
Det första mötet är för alla nykomlingar i självhjälpsgruppen en egendomlig minnesvärd händelse, fylld med motstridiga värderingar och känslor. Å ena sidan verkar ritualerna avseende inventeringar och delande meningsfulla, till och med gynnsamma, men å andra sidan verkar de samtidigt dumdristiga, egendomliga, eller helt enkelt irrelevanta. Medan gruppen å ena sidan verkar vara plats för hopp och personligt växande, ger en blick runt i rummet bilden av ett hopplöst, gruppberoende sällskap av män och kvinnor, vilka har fått mer än sin beskärda del av problem, vilka aspirerar till inte mycket mer än en-dag-i-taget-"nykterhet," och som kollektivt representerar ett genomsnitt av en munfull eller två, sedan det senaste återfallet..
Nykomlingen kommer till en enad grupp, vilken förlöjligar den fria viljan, och som hävdar att deras upp-och-ner-vända program "works if you work it" (fungerar om du arbetar på det) och att ingen kan klara det själv. Gruppen lär honom att hänföra alla sina tvivel och reservationer avseende organisationen eller programmet till "förnekande," med början med hans motstånd mot att kalla sig själv för "alkoholist" eller "beroende."
I det ögonblick han benämner sig själv som "alkoholist" eller "beroende" förvandlas hans problemdrickande eller droganvändande till kronisk beroendesjukdom, varefter hans liv definieras av ett-möte-i-taget-tillfrisknande. Livet "i tillfrisknande" är ett liv i beroende, komplett med beroendeidentitet, återfallssakrament, och den förvrängning av logik och perception vilken slår följe med det goda livet. Dessa förvrängningar, kombinerade, leder till ett allvarligt handikappande tillstånd, självhjälpgruppssjuka, vilken karaktäriseras av tilltagande självtvivel, social alienering, återfallsångest, gruppberoende, tilltagande drickande eller användande, fritt-fall-till-botten, och depression. Förr eller senare ställs människor "i tillfrisknande" inför ett omöjligt val mellan två lika omöjliga alternativ - livet i beroende och livet i tillfrisknande. Valet är i sanning omöjligt eftersom det står mellan två versioner av samma sak, och den resulterande hopplösheten och depressionen kan bli, och blir ofta, dödlig.
Självmord bland substansmissbrukare är vanligt: mer än 75% av alla självmord involverar alkohol och andra droger, och enligt en 1984 National Institute of Mental Health rapport (USA), utgörs 25% av dödsfallen bland alkoholister av självmord, oftast inom ett år av beroendebehandling. Självhjälpsgrupper och beroendebehandling är ett dåligt vad!
Följ de verkliga experterna på tillfrisknande från beroende
De goda nyheterna är att självtillfrisknande är förvånansvärt enkelt, utan mysterier, som följer dina egna naturliga föreställningar, och som känns bra med en gång, så väl som i det långa loppet. Dina tidigare svårigheter i självhjälpsgrupper eller i beroendebehandling speglar inte din motivation eller din förmåga att lyckas, de är helt enkelt resultaten av missriktad vägledning.
Jag är helt förvissad om din förmåga att på egen hand avstå från alkohol och andra droger, och detta under vilka omständigheter som helst, under återstoden av dina dagar, även om du förvisso kan drabbas av allvarligt självtvivel. Emellertid, en del av beroendet består av djupt självtvivel och hopplöshet avseende möjligheten till ett normalt, tillfredsställande vuxet liv - utan alternativet till att njuta av missbruk.
Det kommer att bli nödvändigt för dig att tro på dig själv för att kunna besegra ditt beroende. Det innebär att komma över modfälldheten från den långa missbruksresan, så väl som de expertråd från den mångfald av experter som omger dig, alla pekande på grupper, hjärnskrynklare, och rehab. det innebär också att gå emot AA:s auktoritet vilket har ett skrämmande grepp på ditt socialförsäkringssystem, som med sina sjukdomsdoktriner, maktlöshet, och kapitulation, via masskommunikation når även de som inte är medlemmar. Till och med din familj kommer att misstro dig, så du måste hitta viljan att lyckas inom dig själv, och på att du kommer att lyckas
Rational Recovery är den enda källan för information avseende självständigt/oberoende tillfrisknande från beroende av alkohol och andra droger genom planerad, permanent abstinens. Vår exklusiva metod, Addicted Voice Recognition Technique (AVRT) är utom tävlan den mest kostnadseffektiva, värdiga, och effektiva vägen till tillfrisknande från beroende/missbruk som nu existerar.. Den här websidan är skådeplatsen för ditt tillfrisknande, och den pålitliga resursen för din familj eller annan som berörs av ditt missbruk, eller som bryr sig om din hälsa.
Du kan lära dig grunderna i AVRT på denna sida (som är tillgänglig för alla), delta på varje nivå i ett brett spektra av varor, tjänster, information, och assistans. Även om vi är bestämda motståndare till välgörenhet till personer som hävdar att de lider av den låtsade sjukdomen "alkoholism" eller beroende, är det essentiella av AVRT-baserat tillfrisknande kostnadsfritt på den här websidan, som en publik service från det skattebetalande företaget, Rational Recovery Systems, Inc.
Jack Trimpey, f d drinkare
Grundare, Rational Recovery®
President, Rational Recovery Systems, Inc.
